Livet ska levas hela livet!

 

I Stockholm och i Sverige lever vi allt längre och lägger fler friska år till livet. Det är något att glädjas åt och att ta vara på. I dag är tiden efter pension nästan en tredjedel av livet. Alla är vi olika och det finns säkert lika många tankar om vilka viktiga saker som ska göras som det finns årsrika personer. Idag finns många som har mycket mer att ge i arbetslivet och gärna skulle vilja jobba kvar efter 67 år. Andra tycker att den nya frihetstiden inträder när de slipper gå till arbetet och ser äntligen möjligheten att hinna med sina intressen. Det är dock viktigt att komma ihåg att när den dagen kommer när man behöver stöd och hjälp och vill flytta till ett boende , ja då ska den möjligheten finnas där. Då måste man få fortsätta att vara den person som man är och vill vara. Att  få fortsätta att odla sina intressen, att äta god mat  och att man får välja på olika maträtter det är bara några av de saker som gör livet så mycket roligare . Den som har ett husdjur ska självklart också få ta med det till den nya bostaden. Ja listan kan göras lång på allt som är precis lika viktigt i livet även om man behöver stöd och hjälp av andra. I veckan startade Folkpartiets äldrekampanj gå in och läs mer på www.stockholmsbloggen.se/mormor Jag har också lett en grupp som arbetat fram ett äldreprogram för Folkpartiet i Stockholm som du kan läsa här. När vi föds är vi alla lika. Med åren utvecklas vi till unika individer med vår egen personlighet och vilja. Ju äldre vi blir desto mer unika blir vi.

Gärna fler poliser, men också mer samarbete

Det är bra att det blir fler poliser i Tensta och Rinkeby, men för att vi ska lyckas med att minska kriminalitet och missbruk är inte detta den enda lösningen. De är en del i ett mycket viktigt pussel.

I morse väcktes många av nyheten att Stockholmspolisen ska satsa extra på Tensta och Rinkeby. Successivt kommer det att bli 50 fler poliser, som en förstärkning till dagens 25. Det är en bra satsning, eftersom många invånare och företagare i Tensta länge har efterlyst fler synliga poliser. Men det krävs att den går hand i hand med alla de insatser som bedrivs av andra aktörer ute i stadsdelarna.

Poliser behövs för att få stopp på den kriminella verksamheten, men det finns också en verklighet såväl före som efter gripandet, som alla vi andra jobbar med. Den sociala insatsgruppen för unga vuxna som finns i Spånga-Tensta är ett utmärkt exempel på detta arbete. Den vänder sig just till de unga som tidigare varit föremål för polisens insatser. Genom coachning och stöd till arbete, bostad och studier lämnar de kriminalitet och utanförskap. Men det är bara en väg bland många.

För oss i Spånga-Tensta handlar det om att arbeta långsiktigt: alltifrån föräldrautbildningar för småbarnsföräldrar till bra fritidsverksamhet för barn och ungdomar. Vi sätter in snabba insatser när någon minderårig påträffats drogpåverkad eller efter att ha begått brott. Inom 48 timmar ska föräldrar och ungdom kallas till socialtjänst eller polis. Fältassistenter, bra fritidsgårdar, parklek och stöd till föreningar och vuxenvandringar på kvällar och helger är bara ett axplock av allt som pågår.

Även under den kommande sommaren kommer alla ungdomar i åldern 15-18 år att erbjudas sommarjobb i stadsdelen. Det är ett viktigt första steg att få prova på hur det är att arbeta, och att också få sin första egna lön.

Skolorna arbetar hårt med att förbättra skolresultaten och att minska antalet avhopp. Jobbtorgen lyckas bra med att förmedla jobb och minska arbetslösheten. Stockholm satsar nu ytterligare 16,9 miljoner kronor av ytterstadsmedel i Spånga-Tensta på att förbättra tryggheten och trivseln och öka antalet sommarjobb.

Ensam är inte stark. Det är bra att polisen satsar, men samarbete är nyckeln till framgång. Det är viktigt att det samarbetet finns kvar även när polisinsatserna ökar.

Våga fråga och våga lyssna!

Tidigare i veckan har vi kunnat läsa i DN hur alltför få barn beviljas brottsofferersättning trots att lagen nu medger att barn som bevittnat våld i hemmet kan få ersättning. En av anledningarna är att barnen ofta glöms bort i rättsprocessen.

För att ett barn ska få ersättning måste det utredas och bevisas att barnet verkligen bevittnat våld. Ställer man inga frågor får man inga svar. Tyvärr glömmer man ofta att uppmärksamma barnet i utredningen.

I DN:s artikel nämns ett exempel som först ger hopp men sen förstämning. I Uppsala använde polisen tidigare en checklista med enkla frågor som gjorde poliserna uppmärksamma på om det fanns barn som hade bevittnat eller utsatts för våld: viktiga och bra rutiner. Men den metoden övergavs och föll i glömska, till synes utan förklaring.

Jag är övertygad om att det finns fler områden där myndigheterna måste bli bättre på att sätta barnen i centrum. I Sollentuna har min partikollega Lennart Gabrielsson, ordförande i socialnämnden, föreslagit att barn ska få möjlighet att själva lägga fram sina berättelser för politikerna i socialnämnden. Idag filtreras berättelserna genom socialtjänstens utredningar, vilket gör att det inte alltid är tydligt vad barnen faktiskt anser.

Jag skulle gärna se att någonting liknande prövades i Stockholm, naturligtvis utifrån varje barns förutsättningar, önskemål och behov. Det finns mycket kvar att göra innan principen om barnets bästa har blivit verklighet.

Jag ger mig inte förrän ungdomskriminaliteten utrotats!

Nu satsar vi ännu mer för att minska arbetslöshet och kriminalitet bland 20-29-åringar på Järva. Sociala insatsgruppen (SIG-gruppen) för unga vuxna utökas. Fler får chansen att lämna kriminalitet, arbetslöshet och utanförskap. Socialnämnden stöder arbetet och gör en satsning på 5 miljoner extra och sprider modellen till fler stadsdelar.

När arbetet startade räknade vi med att nå 15-20 personer men det var många fler som ville vara med. De ville ändra sitt liv och få hjälp till en ny start och stöd att komma in i det ”vanliga samhället”. Idag är det ca 40 stycken som är med i projektet och lika många står på kö. Jag är jätteglad för de nya satsningarna i socialnämnden. Det innebär ökat stöd i vårt arbete och gör det möjligt att nå fler.

Trots sin ungdom så har deltagarna under många år levt i samhällets utkant med egna lagar och regler och ofta olagliga sätt att försörja sig på. Nu vill de hitta vägen bort från kriminalitet och utanförskap.

Men det är inte lätt och det är här stödet från projektledning och coacher kommer in. Det handlar bland annat om stöd till att själv gå till jobbtorget, påbörja utbildning och börja leta bostad.

Om vi kan lyckas – och vi är på god väg- innebär det inte bara ett nytt bättre liv för deltagarna. Det innebär också en kraftigt minskad nyrekrytering av unga till kriminalitet och ett mycket tryggare samhälle för alla.

Alla åker inte bort på julen – en helg för gemenskap eller ensamhet?

Om några dagar stundar julhelgen. i år är det en riktig arbetstagarjul, man behöver inte ta ut många semesterdagar för att få flera veckors ledighet. Efter en slitsam höst ser många fram emot att resa bort tillsammans med nästan hela familjen  till  varmare länder. Men alla kan inte följa med, kvar hemma blir ofta mormor eller farmor som inte kan eller orkar följa med.

Under de kommande veckorna kan ensamheten kännas alldeles extra. Det är viktigt att öppna dagverksamheter för äldre stockholmare inte håller stängt och det är viktigt att hemtjänst och äldreboenden fungerar extra bra och att det ordnas trevliga aktiviteter med god mat. Jag har förvissat mig om att det ska vara så i vår stadsdel.

Men det räcker inte. Kanske har du någon vän eller anhörig som är ensam i jul? Ett telefonsamtal, en blomma eller bara ditt besök kan göra riktigt stor skillnad. Julen ska vara en högtid för alla och just du kan bidra till det!

Konferens om EU-migranter

I Stockholm möter vi varje dag människor som tigger eller letar burkar för att få mat för dagen och för att få ihop pengar till familjen i ett annat land. Gamla och unga som far illa men ändå tycker att detta liv är bättre än det liv de har i sitt hemland. De flesta har kommit till vår stad för att de hoppats på jobb som inte finns. Det är inte bara i Stockholm det ser ut så här. Situationen känns igen från många andra storstäder i Europa.

För att byta erfarenheter och hitta nya vägar hålls imorgon en viktig konferens i Stadshuset. Deltagarna kommer från många EU-länder, tyvärr dock inte alla. Stockholms stad som bjudit in är förstås välrepresenterat och på plats kommer det också att finnas representanter från ambassaderna i Rumänien, Bulgarien och Frankrike.

Jag brukar oftast föredra att vara ute i verkligheten istället för att gå på konferens men jag tror och hoppas på att mötet imorgon blir ett första viktigt steg i ett samarbete och att det blir ytterligare fokus på denna viktiga fråga. Jag hoppas att det kommer att knytas bra kontakter så att arbetet med att förbättra situationen för de allra mest utsatta EU-migranterna förbättras i hela Europa. Och jag hoppas på att de länder som EU-migranterna kommer ifrån vill förstå att de själva är mycket viktiga aktörer och att de också måste ta ansvar.

Förfärliga skjutningar i Tensta

Först och främst vill jag beröra de fruktansvärda skjutningarna i Tensta i söndags kväll. Mina tankar går till de drabbade familjerna och alla ungdomar vars vänner nu finns på sjukhuset.

Jag närvarade igår på ett möte som anordnades av Somaliska föräldra- och modersmålslärarföreningen på Tensta träff, med anledning av de förfärliga händelserna. Närpolischefen Jörgen Olsson informerade om vad som hände och vad polisen gör. Salen var fullsatt och det var många frågor.

Vår stadsdelsdirektör Maria Häggblom och jag talade på mötet. Även om detta i första hand är en polisiär fråga måste vi i stadsdelsnämnden göra allt vi bara kan för att tillsammans med alla boende och polisen återupprätta tryggheten. Så många goda krafter som finns i Tensta gör att detta bara måste lyckas.

***

En av de många saker vi har gjort i Tensta är att vi har satsat mycket på sommarjobben. Vi har gjort det utifrån en övertygelse om att ungas chanser att få jobb ökar om de får närmare kontakt med arbetslivet tidigt i livet. En rapport från IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, visar nu att jobb under gymnasietiden ger betydligt förbättrade chanser att få jobb efter studierna.

Rapporten visar också att effekten blir störst om de unga arbetar inom det område de har utbildat sig inom. Det är en viktig slutsats som vi måste ta till oss.

Vi har nått dithän att praktiskt taget alla ungdomar på Järva som vill ha ett sommarjobb också kan få det. Jag menar att nästa steg är att fler av dessa jobb måste finnas på den öppna arbetsmarknaden. Fler ungdomar måste få sommarjobb inom den privata sektorn. Vi måste fortsätta samarbetet med privata företag för att nå dit.

I förlängningen skulle jag önska mig att stadsdelarna får möjlighet att ge bidrag till företag som anställer kommunala sommarjobbare, som kompensation för de extra kostnader och merarbete det innebär att ta sig an en ung och oerfaren medarbetare. Liknande modeller finns i flera andra kommuner, exempelvis Sollentuna, och fungerar bra.

***

Idag har jag sammanträde med socialnämnden. Bland de frågor vi ska ta ställning till är ett remissyttrande om en utredning från förra landshövdingen Eva Eriksson om anhöriginvandrade kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Situationen för dessa kvinnor är djupt skrämmande. Som utredningens titel säger är detta kvinnor i ”rättens gränsland”.

För att få stanna i Sverige som anhöriginvandrare krävs som huvudregel att förhållandet varar i minst två år. Om man lämnar sin partner innan dess blir man som regel utvisad. Det är alldeles för svårt att få uppehållstillstånd, även för kvinnor som lämnar förhållandet eftersom de utsatts för hot och våld. Detta system belönar gärningsmännen, kuvar kvinnorna och försvårar för polisen att bekämpa brott.

Eva Eriksson har lagt fram ett antal skarpa förslag, bland annat om en förenklad och förstärkt skyddsregel, fördjupad riskbedömning och rätt till offentligt biträde. Jag hoppas att regeringen nu går vidare och inför dem.

Budgeten en seger för Folkpartiet

Idag presenterades budgeten för nästa år. Det är glädjande att kunna konstatera att den innehåller flera framgångar för oss i Folkpartiet.

Vi i Folkpartiet har länge slagits för att bevara servicehusen. Vi har gjort detta eftersom vi menar att äldre så långt som möjligt ska få välja det boende som passar dem. Många äldre väljer att bo kvar hemma allt längre i stället för att flytta till ett boende. Men även de som inte vill eller kan bo kvar måste ha någonstans att flytta till.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om mycket gamla personer som inte får flytta till servicehus fast de vill och behöver. Tyvärr är det en utveckling som vi har sett även i Stockholms stad. Siffror från äldreförvaltningen pekar på att 40 procent av ansökningarna om servicehus avslås, samtidigt som många platser står tomma.

Därför är det glädjande att vi nu kan föreslå i budgeten att särskild hänsyn ska tas till ålder och ensamhet när behovet av plats på servicehus bedöms. Det kommer förhoppningsvis att leda till att fler som behöver plats verkligen får det.

Idag är man hänvisad till att ansöka om servicehus i stadsdelen där man bor. Om man har släkt och vänner i en annan del av staden finns det ingen möjlighet att flytta dit – och för en person som behöver bo i servicehus blir det då kanske inte så lätt träffa sina nära så ofta som man vill. Risken finns att isoleringen och ensamheten tilltar.

Folkpartiet tar äldres ensamhet på stort allvar. Vi tycker att det är mycket bra att man i budgeten ger äldrenämnden i uppdrag att utreda införandet av ett valfrihetssystem för servicehus, så att man ska kunna ansöka om boende även utanför den egna stadsdelen. Det ska bli intressant att se hur oppositionen tar emot det förslaget. Vi räds inte en debatt om den här frågan.

***

En viktig budgetsatsning på socialnämndens område är att Projekt Vinternatt, som vänder sig till hemlösa medborgare från andra EU-länder, får pengar för att fortsätta och utökas. För två veckor sedan besökte jag Convictus, en organisation som arbetar mot hemlöshet. Vi fick en mycket intressant och tankeväckande förmiddag under guidning av verksamhetschef Claes Heijbel. I samband med besöket på Convictus Bryggan i Hjorthagen fick vi  titta in i Vinternatts lokaler. Platserna där lottas ut kyliga vinterkvällar. Det är mycket bra att verksamheten nu kan utökas.

Förra veckan deltog jag vid en konferens om stadens nya hemlöshetsstrategi, som kommer att behandlas i socialnämnden under hösten. Strategin betonar vikten av ett målgruppsanpassat arbete med fokus på unga, barnfamiljer, äldre och personer med psykisk ohälsa. Särskilt glädjande är att vi har kunnat få stöd för strategin över blockgränserna.

Situationen för varje hemlös person är unik, och vägen till ett fast boende kräver att en stor mängd problem måste lösas. En del måste få behandling mot missbruk eller psykiska problem, men aktörerna på bostadsmarknaden måste också kunna tillhandahålla lämpliga boenden, något som upptar allt mer av stadsdelarnas tid och energi.

Jag hade gärna sett att budgeten hade innehållit ett förslag om att tillsätta en hemlöshetssamordnare, som hade kunnat ta ett helhetsgrepp om dessa komplexa frågor. Nu fick vi inte igenom det den här gången, men vi fortsätter att driva frågan.

Ny konceptförskola i Tensta

I torsdags beslutade stadsdelsnämnden om en ny konceptförskola i Tensta; Spånga-Tenstas första och en av de allra första i Stockholms stad. Konceptförskolorna har tagits fram av SISAB (stadens skolfastighetsbolag) och har plats för mellan 5-8 avdelningar i två plan. Genom att samla mångåriga erfarenheter inom byggnadsteknik tillsammans med pedagogiska lösningar och specialkunskaper inom miljö och energi har man tagit fram detta koncept som förenklar och snabbar på arbetet och pressar kostnaderna från upphandling till färdig byggnad.

Konceptförskolan kommer att ligga på fastigheten Lilla Tensta , väl avskild från trafik. Förskolan ligger centralt, men det är ändå gott om grönytor runt omkring.

Förskolan kommer att ha åtta avdelningar och är planerad för att passa dagens förskolepedagogik. Idag finns många förskolelokaler i Tensta som har många år på nacken och är i ganska dåligt skick. Man ska komma ihåg att Tensta har funnits i över 40 år och en hel del av förskolorna från den tiden har funnits insprängda i lägenheter. Det här blir en förskola som är attraktiv för barn och föräldrar och som vi också hoppas kommer att locka fler förskollärare till stadsdelen.

De lägenheter som blir tomma kan återställas till bostäder. Det är mycket bra för Tensta där det idag råder brist på stora lägenheter för stora familjer.

Jag är glad att vi nu har fattat beslut om konceptförskolan som kommer att bli ett stort lyft för stadsdelens förskoleverksamhet.

Här kan du läsa mer om konceptförskolor.

 

Hur vill du att dina barn ska minnas sin barndoms jular?

Äntligen är det snart julafton! För många barn är det den allra mest spännande dagen på året.

De flesta av oss har en mycket idyllisk bild av hur vi vill att julen ska vara. Vit gnistrande snö och lagom många grader kallt, familj och vänner samlas i pyntade hem och en person utklädd till tomte kommer och räcker över just de julklappar som barnen önskat allra hetast. Maten har förberetts i flera dagar, på julbordet måste det förutom skinkan finnas farmors kalvsylta, pappas heminlagda sill och förstås massor av knäck och godis. Granen står grön och grann även om den ofta är av plast idag, julsångerna skapar den där alldeles extra stämningen tillsammans med doften av hyacinter och levande ljus. Kalle Anka har sin givna plats i många hem även om det är främst de vuxna som vägrar att missa tjuren Ferdinand och Piff och Puff.

Julen är barnens högtid, men alldeles för många barn har redan fullt av fjärilar i magen inför julafton och då handlar det inte om nyfikenhet på vad som finns i tomtens säck.

Barn som har föräldrar med missbruksproblem ser med skräck fram emot inte bara själva julafton utan hela helgen. De är hänvisade till familjen där missbruket ofta når nya höjder och deras kompisar är upptagna med sin egen familj. Jullovet är långt och många fritidsverksamheter stängda. Julspriten gör också att det våld som utövas hemma ligger än med nära till hands.

Juldryckerna har tyvärr också blivit en viktig del i många ”vanliga” familjers julfirande. Den egenhändigt smaksatta julsnapsen, rikligt med glögg och julgroggar gör att många barn inte känner igen sina föräldrar och släktingar ju längre julaftonen lider. Fåniga kommentarer, sluddrande röster, språk som ändras och gamla glömda släktfejder som får nytt bränsle gör att många barn känner stort obehag och drar sig undan och ibland går till sängs gråtande just den kvällen som de har väntat på så länge. Den som inte vill tro mig uppmanar jag att läsa IOGT-NTO:s hemsida Vit Jul. De berättelser om julupplevelser som finns där hoppas jag gör att alla som tycker att julen ska vara barnens högtid tänker ett varv till. De som ändå inte väljer en helt vit jul kanske tänker sig för några extra gånger innan och slopar extrasnapsarna. En extra dyr och efterlängtad julklapp kommer aldrig kunna kompensera och förtränga minnet av en julhelg med berusade släktingar.

Till dig som läser det här vill jag vädja; blunda inte, våga se och använd din fantasi. När ditt barns kompis ringer på dörren mitt i julklappsutdelningen och vill komma in och leka, då behöver han någonstans att få julfrid en liten stund, så stäng inte dörren. När han vill följa med på utflykten – visst kan det väl finnas plats i bilen för ett barn till? Är det riktigt allvarligt så tveka inte att ta ditt ansvar även om det stör din egen julfrid. Många som vuxit upp i missbrukarfamiljer vittnar i vuxen ålder om att det är just andra vuxna som funnits runt omkring dem som har gjort deras tillvaro ljusare. Visst vill du väl kunna vara den personen?

Samhället och frivilligorganisationer kan göra mycket men kan aldrig göra allt. För barn som behöver någon att prata med finns BRIS jourtelefon öppen, i akuta allvarliga fall finns polis och socialjour men det finns så mycket däremellan.

Valet är ditt. Hur vill du att dina barn, barnbarn eller syskonbarn ska minnas sin barndoms jular?