Archive for the 'Sociala frågor' Category

Konferens om EU-migranter

I Stockholm möter vi varje dag människor som tigger eller letar burkar för att få mat för dagen och för att få ihop pengar till familjen i ett annat land. Gamla och unga som far illa men ändå tycker att detta liv är bättre än det liv de har i sitt hemland. De flesta har kommit till vår stad för att de hoppats på jobb som inte finns. Det är inte bara i Stockholm det ser ut så här. Situationen känns igen från många andra storstäder i Europa.

För att byta erfarenheter och hitta nya vägar hålls imorgon en viktig konferens i Stadshuset. Deltagarna kommer från många EU-länder, tyvärr dock inte alla. Stockholms stad som bjudit in är förstås välrepresenterat och på plats kommer det också att finnas representanter från ambassaderna i Rumänien, Bulgarien och Frankrike.

Jag brukar oftast föredra att vara ute i verkligheten istället för att gå på konferens men jag tror och hoppas på att mötet imorgon blir ett första viktigt steg i ett samarbete och att det blir ytterligare fokus på denna viktiga fråga. Jag hoppas att det kommer att knytas bra kontakter så att arbetet med att förbättra situationen för de allra mest utsatta EU-migranterna förbättras i hela Europa. Och jag hoppas på att de länder som EU-migranterna kommer ifrån vill förstå att de själva är mycket viktiga aktörer och att de också måste ta ansvar.

Annonser

Budgeten en seger för Folkpartiet

Idag presenterades budgeten för nästa år. Det är glädjande att kunna konstatera att den innehåller flera framgångar för oss i Folkpartiet.

Vi i Folkpartiet har länge slagits för att bevara servicehusen. Vi har gjort detta eftersom vi menar att äldre så långt som möjligt ska få välja det boende som passar dem. Många äldre väljer att bo kvar hemma allt längre i stället för att flytta till ett boende. Men även de som inte vill eller kan bo kvar måste ha någonstans att flytta till.

Den senaste tiden har vi kunnat läsa om mycket gamla personer som inte får flytta till servicehus fast de vill och behöver. Tyvärr är det en utveckling som vi har sett även i Stockholms stad. Siffror från äldreförvaltningen pekar på att 40 procent av ansökningarna om servicehus avslås, samtidigt som många platser står tomma.

Därför är det glädjande att vi nu kan föreslå i budgeten att särskild hänsyn ska tas till ålder och ensamhet när behovet av plats på servicehus bedöms. Det kommer förhoppningsvis att leda till att fler som behöver plats verkligen får det.

Idag är man hänvisad till att ansöka om servicehus i stadsdelen där man bor. Om man har släkt och vänner i en annan del av staden finns det ingen möjlighet att flytta dit – och för en person som behöver bo i servicehus blir det då kanske inte så lätt träffa sina nära så ofta som man vill. Risken finns att isoleringen och ensamheten tilltar.

Folkpartiet tar äldres ensamhet på stort allvar. Vi tycker att det är mycket bra att man i budgeten ger äldrenämnden i uppdrag att utreda införandet av ett valfrihetssystem för servicehus, så att man ska kunna ansöka om boende även utanför den egna stadsdelen. Det ska bli intressant att se hur oppositionen tar emot det förslaget. Vi räds inte en debatt om den här frågan.

***

En viktig budgetsatsning på socialnämndens område är att Projekt Vinternatt, som vänder sig till hemlösa medborgare från andra EU-länder, får pengar för att fortsätta och utökas. För två veckor sedan besökte jag Convictus, en organisation som arbetar mot hemlöshet. Vi fick en mycket intressant och tankeväckande förmiddag under guidning av verksamhetschef Claes Heijbel. I samband med besöket på Convictus Bryggan i Hjorthagen fick vi  titta in i Vinternatts lokaler. Platserna där lottas ut kyliga vinterkvällar. Det är mycket bra att verksamheten nu kan utökas.

Förra veckan deltog jag vid en konferens om stadens nya hemlöshetsstrategi, som kommer att behandlas i socialnämnden under hösten. Strategin betonar vikten av ett målgruppsanpassat arbete med fokus på unga, barnfamiljer, äldre och personer med psykisk ohälsa. Särskilt glädjande är att vi har kunnat få stöd för strategin över blockgränserna.

Situationen för varje hemlös person är unik, och vägen till ett fast boende kräver att en stor mängd problem måste lösas. En del måste få behandling mot missbruk eller psykiska problem, men aktörerna på bostadsmarknaden måste också kunna tillhandahålla lämpliga boenden, något som upptar allt mer av stadsdelarnas tid och energi.

Jag hade gärna sett att budgeten hade innehållit ett förslag om att tillsätta en hemlöshetssamordnare, som hade kunnat ta ett helhetsgrepp om dessa komplexa frågor. Nu fick vi inte igenom det den här gången, men vi fortsätter att driva frågan.

Hur vill du att dina barn ska minnas sin barndoms jular?

Äntligen är det snart julafton! För många barn är det den allra mest spännande dagen på året.

De flesta av oss har en mycket idyllisk bild av hur vi vill att julen ska vara. Vit gnistrande snö och lagom många grader kallt, familj och vänner samlas i pyntade hem och en person utklädd till tomte kommer och räcker över just de julklappar som barnen önskat allra hetast. Maten har förberetts i flera dagar, på julbordet måste det förutom skinkan finnas farmors kalvsylta, pappas heminlagda sill och förstås massor av knäck och godis. Granen står grön och grann även om den ofta är av plast idag, julsångerna skapar den där alldeles extra stämningen tillsammans med doften av hyacinter och levande ljus. Kalle Anka har sin givna plats i många hem även om det är främst de vuxna som vägrar att missa tjuren Ferdinand och Piff och Puff.

Julen är barnens högtid, men alldeles för många barn har redan fullt av fjärilar i magen inför julafton och då handlar det inte om nyfikenhet på vad som finns i tomtens säck.

Barn som har föräldrar med missbruksproblem ser med skräck fram emot inte bara själva julafton utan hela helgen. De är hänvisade till familjen där missbruket ofta når nya höjder och deras kompisar är upptagna med sin egen familj. Jullovet är långt och många fritidsverksamheter stängda. Julspriten gör också att det våld som utövas hemma ligger än med nära till hands.

Juldryckerna har tyvärr också blivit en viktig del i många ”vanliga” familjers julfirande. Den egenhändigt smaksatta julsnapsen, rikligt med glögg och julgroggar gör att många barn inte känner igen sina föräldrar och släktingar ju längre julaftonen lider. Fåniga kommentarer, sluddrande röster, språk som ändras och gamla glömda släktfejder som får nytt bränsle gör att många barn känner stort obehag och drar sig undan och ibland går till sängs gråtande just den kvällen som de har väntat på så länge. Den som inte vill tro mig uppmanar jag att läsa IOGT-NTO:s hemsida Vit Jul. De berättelser om julupplevelser som finns där hoppas jag gör att alla som tycker att julen ska vara barnens högtid tänker ett varv till. De som ändå inte väljer en helt vit jul kanske tänker sig för några extra gånger innan och slopar extrasnapsarna. En extra dyr och efterlängtad julklapp kommer aldrig kunna kompensera och förtränga minnet av en julhelg med berusade släktingar.

Till dig som läser det här vill jag vädja; blunda inte, våga se och använd din fantasi. När ditt barns kompis ringer på dörren mitt i julklappsutdelningen och vill komma in och leka, då behöver han någonstans att få julfrid en liten stund, så stäng inte dörren. När han vill följa med på utflykten – visst kan det väl finnas plats i bilen för ett barn till? Är det riktigt allvarligt så tveka inte att ta ditt ansvar även om det stör din egen julfrid. Många som vuxit upp i missbrukarfamiljer vittnar i vuxen ålder om att det är just andra vuxna som funnits runt omkring dem som har gjort deras tillvaro ljusare. Visst vill du väl kunna vara den personen?

Samhället och frivilligorganisationer kan göra mycket men kan aldrig göra allt. För barn som behöver någon att prata med finns BRIS jourtelefon öppen, i akuta allvarliga fall finns polis och socialjour men det finns så mycket däremellan.

Valet är ditt. Hur vill du att dina barn, barnbarn eller syskonbarn ska minnas sin barndoms jular?
Jul

Alla barn har rätt till utbildning

För ett par dagar sedan skrev Lotta Edholm och jag en debattartikel i Aftonbladet. Vi tog upp den svåra frågan om vad samhället bör göra i de fall då föräldrar av olika anledningar vägrar låta  barnen gå till skolan. I den efterföljande debatten har det gjorts en del felaktiga antaganden.  Jag vill därför passa på att förtydliga och bemöta några argument.

Vissa har sett artikeln som ett angrepp på hemundervisning. Diskussionen om hemundervisning är i och för sig viktig men det var egentligen inte just det som vår artikel i första hand handlade om.  De  fall som vi beskriver i artikeln gäller de barn som har olovlig frånvaro på grund av att deras föräldrarna inte låter dem gå i skolan.  Ibland handlar det om familjer där föräldrar har psykiska problem och ser skolan som ett hot. Ibland om familjer med stora problem som  med alla medel vill stänga ute samhällets stöd och hjälp. Det kan också handla om familjer som till varje pris vill se till att de egna värderingarna hålls intakta och inte accepterar att barnen ”påverkas otillbörligt” av skolan.  Jag anser att en förälder som förnekar sitt barns rätt till utbildning också tar ifrån barnet möjligheter till en bra framtid och möjligheten för barnet att göra sina egna val i livet. Det är inte acceptabelt.  Familjer och barn  i behov av stöd och hjälp måste få det på olika sätt genom socialtjänstens och skolans försorg och det måste ske snabbt.  Problemet vi lyfter i artikel är när föräldrar  inte vill ta emot de möjligheter till insatser som kan ges och inte på något sätt vill medverka till att barnen ska kunna komma till skolan och där vara trygga. Det är därför vi lyfter frågan om ”mellantvång” som innebär att föräldrar ska vara skyldiga  att samarbeta för att förbättra barnens villkor.

Andra har tagit upp att frånvaro från skolan ibland kan bero på mobbing.  Då krävs förstås helt andra insatser, självklart gäller inte vårt förslag dessa barn och ungdomar. De behöver stöd och hjälp och kraftfulla insatser från skolans sida så att mobbingen upphör. Folkpartiet har varit drivande i frågor om mobbing i skolan och vi har sett till att det numera är möjligt att flytta på mobbaren från skolan så inte den mobbade blir dubbelt bestraffad och tvingas att byta skola. Men barn som blir mobbade har precis lika stor rätt till skolan och undervisningen som alla andra barn. Den långsiktiga lösningen får inte vara att det är OK att mobbade barn slutar gå till skolan. Lösningen måste vara att mobbingen upphör och att barnet får det stöd och den hjälp som behövs för att vilja och våga gå tillbaka.

De allra flesta föräldrar vill förstås sina barn väl och gör allt för att barnen ska ha det bra. Men det finns en övertro i dagens lagstiftning på att alla föräldrar har förmåga och vilja att ta väl hand om sina barn. För vissa barns skull  måste vi våga inse att så är inte alltid fallet.

Debatt om kvalitetsgarantier i Stockholms missbrukarvård

Igår debatterade jag i P4 Stockholm mot Karin Rågsjö(V) om alliansens förslag att införa kvalitetsgarantier i missbruksvården i Stockholm. 

Kvalitetsgarantin innebär förenklat att en missbrukare som söker hjälp i Stockholms stad för sitt missbruk ska garanteras en kontakt med socialtjänsten redan samma dag. Det första samtalet ska äga rum inom en vecka och inom två månader ska det ha gjorts en utredning och planering för ett individuellt stödprogram.

Vänsterargumentet är som vanligt att det satsas  för lite pengar. Ett universalargument som används oavsett om debatten handlar om socialtjänst, skola, vägar, fritid, äldre etc.

I Stockholm stads budget 2012 anslår vi i alliansen 1 622 miljoner till stadsdelarnas individ och familjeomsorg. Till socialnämnden anslår vi 1 075,9 miljoner. Som ” av en händelse” nämner Karin Rågsjö aldrig det.

Vi ser allvarligt på det ökade cannabismissbruket bland ungdomar i staden och därför avsätter vi 5 miljoner för att motverka detta. Pengar är viktigt men inte allt. Det handlar om att se till att använda varje krona på rätt sätt och att utarbeta arbetssätt och rutiner som garanterar gott bemötande och en  god vård inom rimlig tid som är lika för alla oavsett var i staden man bor.

Läs även artikeln om kvalitetsgarantin som jag skrev tillsammans med de andra borgerliga partierna i socialnämnden på SvD.

Alla barn har rätt att gå i skolan

Idag skriver Lotta Edholm och jag på Aftonbladets debattsida om att socialtjänstlagen måste ändras så att socialtjänsten har möjlighet att gripa in när barn hålls borta från skolan av sina föräldrar – ofta av religiösa eller ideologiska anledningar. Alla barn har rätt till utbildning. I skollagen står det att utbildningen ska ”utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna”. Detta är oförenligt med ett system där föräldrar helt enkelt kan vägra skicka sina barn till skolan och socialtjänsten står helt utan lagstöd för att ingripa. Biträdande socialminister Maria Larsson, med ansvar för bland annat barnens villkor, bör ta initiativ för att ändra socialtjänstlagen så att socialtjänsten har åtgärder att ta till när föräldrar håller barn borta från skolan.

Jobblinjen och sommarlov kan förenas

Ann-Margarethe Livh (V) och Anki Erdmann (V) skriver på Aftonbladet Debatt (22 juni 2011) om arbetslösa föräldrar som inte får tillbringa sommarlovet med sina barn.

Som ordförande i Spånga-Tenstas stadsdelsnämnd ser jag på nära håll hur barn till arbetslösa föräldrar drabbas hårt. Att växa upp i en familj där en eller båda föräldrar saknar arbete är en stor riskfaktor för att själv växa upp och hamna i samma situation. Det är förödande med generationer av barn som får växa upp i familjer där det ”normala” är att ingen vuxen har ett arbete för att försörja sin familj. Arbetslinjen är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barnens framtid.

Sommar och sommarlovet är en viktig tid för alla barn och ungdomar. I stadsdelarna Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista finns denna sommar ett mycket stort utbud av sommaraktiviteter som med råge slår de somrar när Ann-Margreth Livh var med och styrde i Stockholm. Ett mycket bra samarbete och stöd till föreningslivet gör att en mängd dagkolloverksamheter och kolloverksamheter finns för stadsdelens barn. Vi har rustat upp parklekarna som är öppna hela sommaren och där sker en mängd aktiviteter. I Spånga-Tensta har alla ungdomar som sökt sommarjobb fått det, vilket i år är 650 stycken. Fritidsgårdarna håller öppet och fältassistenter är i tjänst hela sommaren. Så såg det inte ut på Ann-Margrethe Livhs (v), socialdemokraterna och miljöpartiets tid.

Samtidigt är det viktigt att barnen får ”semester” med sina föräldrar. Nyligen antog Folkpartiet i Stockholms stad ett program med förslag till förbättringar för utsatta barn. Där föreslår vi bl.a. att föräldrar som har försörjningsstöd ska kunna få ledigt två veckor på sommaren för att tillbringa tid med sina barn. Det handlar om barnens rätt att få vara med sina föräldrar.

Att ens förälder eller föräldrar har ett arbete är på sikt det bästa för barnets framtid.


Välkommen till bloggen!

Varmt välkommen till min blogg. Har kommer jag att skriva om aktuella frågor som jag ställs inför i mitt politiska arbete. Jag kommer bland annat att berätta om mitt arbete i Spånga-Tensta Stadsdelsnämnd. Jag vill gärna läsa dina synpunkter och föra ett samtal. Välkommen! Ann-Katrin Åslund