Hur vill du att dina barn ska minnas sin barndoms jular?

Äntligen är det snart julafton! För många barn är det den allra mest spännande dagen på året.

De flesta av oss har en mycket idyllisk bild av hur vi vill att julen ska vara. Vit gnistrande snö och lagom många grader kallt, familj och vänner samlas i pyntade hem och en person utklädd till tomte kommer och räcker över just de julklappar som barnen önskat allra hetast. Maten har förberetts i flera dagar, på julbordet måste det förutom skinkan finnas farmors kalvsylta, pappas heminlagda sill och förstås massor av knäck och godis. Granen står grön och grann även om den ofta är av plast idag, julsångerna skapar den där alldeles extra stämningen tillsammans med doften av hyacinter och levande ljus. Kalle Anka har sin givna plats i många hem även om det är främst de vuxna som vägrar att missa tjuren Ferdinand och Piff och Puff.

Julen är barnens högtid, men alldeles för många barn har redan fullt av fjärilar i magen inför julafton och då handlar det inte om nyfikenhet på vad som finns i tomtens säck.

Barn som har föräldrar med missbruksproblem ser med skräck fram emot inte bara själva julafton utan hela helgen. De är hänvisade till familjen där missbruket ofta når nya höjder och deras kompisar är upptagna med sin egen familj. Jullovet är långt och många fritidsverksamheter stängda. Julspriten gör också att det våld som utövas hemma ligger än med nära till hands.

Juldryckerna har tyvärr också blivit en viktig del i många ”vanliga” familjers julfirande. Den egenhändigt smaksatta julsnapsen, rikligt med glögg och julgroggar gör att många barn inte känner igen sina föräldrar och släktingar ju längre julaftonen lider. Fåniga kommentarer, sluddrande röster, språk som ändras och gamla glömda släktfejder som får nytt bränsle gör att många barn känner stort obehag och drar sig undan och ibland går till sängs gråtande just den kvällen som de har väntat på så länge. Den som inte vill tro mig uppmanar jag att läsa IOGT-NTO:s hemsida Vit Jul. De berättelser om julupplevelser som finns där hoppas jag gör att alla som tycker att julen ska vara barnens högtid tänker ett varv till. De som ändå inte väljer en helt vit jul kanske tänker sig för några extra gånger innan och slopar extrasnapsarna. En extra dyr och efterlängtad julklapp kommer aldrig kunna kompensera och förtränga minnet av en julhelg med berusade släktingar.

Till dig som läser det här vill jag vädja; blunda inte, våga se och använd din fantasi. När ditt barns kompis ringer på dörren mitt i julklappsutdelningen och vill komma in och leka, då behöver han någonstans att få julfrid en liten stund, så stäng inte dörren. När han vill följa med på utflykten – visst kan det väl finnas plats i bilen för ett barn till? Är det riktigt allvarligt så tveka inte att ta ditt ansvar även om det stör din egen julfrid. Många som vuxit upp i missbrukarfamiljer vittnar i vuxen ålder om att det är just andra vuxna som funnits runt omkring dem som har gjort deras tillvaro ljusare. Visst vill du väl kunna vara den personen?

Samhället och frivilligorganisationer kan göra mycket men kan aldrig göra allt. För barn som behöver någon att prata med finns BRIS jourtelefon öppen, i akuta allvarliga fall finns polis och socialjour men det finns så mycket däremellan.

Valet är ditt. Hur vill du att dina barn, barnbarn eller syskonbarn ska minnas sin barndoms jular?

Debatt om kvalitetsgarantier i Stockholms missbrukarvård

Igår debatterade jag i P4 Stockholm mot Karin Rågsjö(V) om alliansens förslag att införa kvalitetsgarantier i missbruksvården i Stockholm. 

Kvalitetsgarantin innebär förenklat att en missbrukare som söker hjälp i Stockholms stad för sitt missbruk ska garanteras en kontakt med socialtjänsten redan samma dag. Det första samtalet ska äga rum inom en vecka och inom två månader ska det ha gjorts en utredning och planering för ett individuellt stödprogram.

Vänsterargumentet är som vanligt att det satsas  för lite pengar. Ett universalargument som används oavsett om debatten handlar om socialtjänst, skola, vägar, fritid, äldre etc.

I Stockholm stads budget 2012 anslår vi i alliansen 1 622 miljoner till stadsdelarnas individ och familjeomsorg. Till socialnämnden anslår vi 1 075,9 miljoner. Som ” av en händelse” nämner Karin Rågsjö aldrig det.

Vi ser allvarligt på det ökade cannabismissbruket bland ungdomar i staden och därför avsätter vi 5 miljoner för att motverka detta. Pengar är viktigt men inte allt. Det handlar om att se till att använda varje krona på rätt sätt och att utarbeta arbetssätt och rutiner som garanterar gott bemötande och en  god vård inom rimlig tid som är lika för alla oavsett var i staden man bor.

Läs även artikeln om kvalitetsgarantin som jag skrev tillsammans med de andra borgerliga partierna i socialnämnden på SvD.

Stockholm är nu närmare försöksverksamhet för sprutbyte

Idag är vi i Stockholm ett steg närmare försöket med sprutbyte för narkomaner. I dagens borgarrådsberedning tog alla partier förutom moderaterna ställning för att staden tillsammans med landstinget ska införa ett försök med sprutbyte. Frågan kommer att behandlas på nästa kommunfullmäktigesammanträde den 23 maj.

Det viktigaste målet med sprutbyte är att förebygga spridning av HIV och andra blodburna infektioner, men den möjlighet till kontakt med professionell personal som också motiverar till vård och behandling ska inte underskattas. Jag ser försöket med sprutbyte som en viktig etisk och medmänsklig fråga, även om det inte berör så många människor så handlar det om en av de grupper som är allra mest utsatt i vårt samhälle. Jag vill understryka att detta är en hälsopolitisk fråga.  Kampen mot narkotika och bra möjligheter till vård och behandling för att komma ifrån sitt missbruk måste ständigt pågå och utvecklas. Målet måste självklart alltid vara att människor inte ska fastna i missbruk. I den bästa av världar så behövs inget sprutbytesförsök, men tyvärr är vi inte där idag.

Även Lotta Edholm skriver om denna fråga.