Även om detta inte är en fråga som stadsdelsnämnden har beslutanderätt i eftersom frågan avgörs i stadsbyggnadsnämnden så har vi i FP och M lagt ner ett stort arbete på vårt remissvar.  Där står att det finns frågor som vi vill ha tydligare beslysta som handlar om bland annat trafiksituationen, vi vill se en grundligare utredning av hur avledningen av vatten kommer att påverka själva Gläntan och närliggande bebyggelse och att möjligheter till pulkaåkning  bevaras.

Upprustningen av Gläntan måste ske med varsam hand. Det ska finnas plats både för spontanidrott och organiserad knatte-och juniorfotboll. Därför bör endast en konstgräsplan anläggas förutom den ”kulanplan” som redan finns. Vi understryker också att det är viktigt att ta tillvara det lokala engagemang och de många goda idéer som finns för att utveckla Gläntan i samarbete med stadens verksamheter. Gläntan ska ha plats både för organiserad fotboll och spontanidrott.

Jag är glad att  många Spångabor engagerar sig i Gläntans framtid om det kan man också läsa i veckans Mitt i Spånga   http://epaper.mitti.se/edoris?tem=epaper_mivtsp

Vissa har sett artikeln som ett angrepp på hemundervisning. Diskussionen om hemundervisning är i och för sig viktig men det var egentligen inte just det som vår artikel i första hand handlade om.  De  fall som vi beskriver i artikeln gäller de barn som har olovlig frånvaro på grund av att deras föräldrarna inte låter dem gå i skolan.  Ibland handlar det om familjer där föräldrar har psykiska problem och ser skolan som ett hot. Ibland om familjer med stora problem som  med alla medel vill stänga ute samhällets stöd och hjälp. Det kan också handla om familjer som till varje pris vill se till att de egna värderingarna hålls intakta och inte accepterar att barnen ”påverkas otillbörligt” av skolan.  Jag anser att en förälder som förnekar sitt barns rätt till utbildning också tar ifrån barnet möjligheter till en bra framtid och möjligheten för barnet att göra sina egna val i livet. Det är inte acceptabelt.  Familjer och barn  i behov av stöd och hjälp måste få det på olika sätt genom socialtjänstens och skolans försorg och det måste ske snabbt.  Problemet vi lyfter i artikel är när föräldrar  inte vill ta emot de möjligheter till insatser som kan ges och inte på något sätt vill medverka till att barnen ska kunna komma till skolan och där vara trygga. Det är därför vi lyfter frågan om ”mellantvång” som innebär att föräldrar ska vara skyldiga  att samarbeta för att förbättra barnens villkor.

Andra har tagit upp att frånvaro från skolan ibland kan bero på mobbing.  Då krävs förstås helt andra insatser, självklart gäller inte vårt förslag dessa barn och ungdomar. De behöver stöd och hjälp och kraftfulla insatser från skolans sida så att mobbingen upphör. Folkpartiet har varit drivande i frågor om mobbing i skolan och vi har sett till att det numera är möjligt att flytta på mobbaren från skolan så inte den mobbade blir dubbelt bestraffad och tvingas att byta skola. Men barn som blir mobbade har precis lika stor rätt till skolan och undervisningen som alla andra barn. Den långsiktiga lösningen får inte vara att det är OK att mobbade barn slutar gå till skolan. Lösningen måste vara att mobbingen upphör och att barnet får det stöd och den hjälp som behövs för att vilja och våga gå tillbaka.

De allra flesta föräldrar vill förstås sina barn väl och gör allt för att barnen ska ha det bra. Men det finns en övertro i dagens lagstiftning på att alla föräldrar har förmåga och vilja att ta väl hand om sina barn. För vissa barns skull  måste vi våga inse att så är inte alltid fallet.

Kvalitetsgarantin innebär förenklat att en missbrukare som söker hjälp i Stockholms stad för sitt missbruk ska garanteras en kontakt med socialtjänsten redan samma dag. Det första samtalet ska äga rum inom en vecka och inom två månader ska det ha gjorts en utredning och planering för ett individuellt stödprogram.

Vänsterargumentet är som vanligt att det satsas  för lite pengar. Ett universalargument som används oavsett om debatten handlar om socialtjänst, skola, vägar, fritid, äldre etc.

I Stockholm stads budget 2012 anslår vi i alliansen 1 622 miljoner till stadsdelarnas individ och familjeomsorg. Till socialnämnden anslår vi 1 075,9 miljoner. Som ” av en händelse” nämner Karin Rågsjö aldrig det.

Vi ser allvarligt på det ökade cannabismissbruket bland ungdomar i staden och därför avsätter vi 5 miljoner för att motverka detta. Pengar är viktigt men inte allt. Det handlar om att se till att använda varje krona på rätt sätt och att utarbeta arbetssätt och rutiner som garanterar gott bemötande och en  god vård inom rimlig tid som är lika för alla oavsett var i staden man bor.

Läs även artikeln om kvalitetsgarantin som jag skrev tillsammans med de andra borgerliga partierna i socialnämnden på SvD.

Som ordförande i Spånga-Tenstas stadsdelsnämnd ser jag på nära håll hur barn till arbetslösa föräldrar drabbas hårt. Att växa upp i en familj där en eller båda föräldrar saknar arbete är en stor riskfaktor för att själv växa upp och hamna i samma situation. Det är förödande med generationer av barn som får växa upp i familjer där det ”normala” är att ingen vuxen har ett arbete för att försörja sin familj. Arbetslinjen är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barnens framtid.

Sommar och sommarlovet är en viktig tid för alla barn och ungdomar. I stadsdelarna Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista finns denna sommar ett mycket stort utbud av sommaraktiviteter som med råge slår de somrar när Ann-Margreth Livh var med och styrde i Stockholm. Ett mycket bra samarbete och stöd till föreningslivet gör att en mängd dagkolloverksamheter och kolloverksamheter finns för stadsdelens barn. Vi har rustat upp parklekarna som är öppna hela sommaren och där sker en mängd aktiviteter. I Spånga-Tensta har alla ungdomar som sökt sommarjobb fått det, vilket i år är 650 stycken. Fritidsgårdarna håller öppet och fältassistenter är i tjänst hela sommaren. Så såg det inte ut på Ann-Margrethe Livhs (v), socialdemokraterna och miljöpartiets tid.

Samtidigt är det viktigt att barnen får ”semester” med sina föräldrar. Nyligen antog Folkpartiet i Stockholms stad ett program med förslag till förbättringar för utsatta barn. Där föreslår vi bl.a. att föräldrar som har försörjningsstöd ska kunna få ledigt två veckor på sommaren för att tillbringa tid med sina barn. Det handlar om barnens rätt att få vara med sina föräldrar.

Att ens förälder eller föräldrar har ett arbete är på sikt det bästa för barnets framtid.

Alla partier i kommunfullmäktige utom moderaterna röstade för denna  viktiga hälsopolitiska fråga.

Frågan är inte enkel och väcker mycket starka känslor hos en del. Jag tycker det är viktigt att det här inte  blir en moralfråga, det är en hälsofråga.

Målet om ett narkotikafritt samhälle står fast  och kampen mot narkotika har högsta prioritet. Det förebyggande arbetet måste intensifieras. Självklart är allas vår strävan att få så få som det bara är möjligt att aldrig börja  missbruka. 

Debatten i fullmäktige fördes till största delen på en saklig nivå och jag är tacksam för att den mängd av vulgära argument som tidigare framförts lyste med sin frånvaro i den här debatten. I och med KF-beslutet är vi ett steg närmare genomförandet, nu gäller det att se till att arbetet går igång tillsammans med landstinget.

Läs mer i SvD, Radio Stockholm, DN, TV4 Stockholm och ABC.

Det viktigaste målet med sprutbyte är att förebygga spridning av HIV och andra blodburna infektioner, men den möjlighet till kontakt med professionell personal som också motiverar till vård och behandling ska inte underskattas. Jag ser försöket med sprutbyte som en viktig etisk och medmänsklig fråga, även om det inte berör så många människor så handlar det om en av de grupper som är allra mest utsatt i vårt samhälle. Jag vill understryka att detta är en hälsopolitisk fråga.  Kampen mot narkotika och bra möjligheter till vård och behandling för att komma ifrån sitt missbruk måste ständigt pågå och utvecklas. Målet måste självklart alltid vara att människor inte ska fastna i missbruk. I den bästa av världar så behövs inget sprutbytesförsök, men tyvärr är vi inte där idag.

Även Lotta Edholm skriver om denna fråga.

Efter invigningen var det underhållning av sambaorkester, capoeirauppvisning och sist men inte minst framträdde förra årets vinnare i Idol Tensta , känd inte bara i stadsdelen utan också från filmer på Youtube och senaste numret av Kamratposten.

Alla barn som ville -och det var många som ville, fick prova på hur det var att använda rullstol på lekplatsen samt också  prova på hur det var att inte kunna se och använda vit käpp. Det är verkligen roligt att i stort sett alla stadsdelens lekplatser upprustats och utvecklats under de senaste 4 åren vi styrt . För varje lekplats finns en pedagogisk tanke . Nu är vi på väg att gå vidare med att utveckla parcour tillsammans med samarbetspartners och på Soltunet i Spånga har besökarnas antal ökat med 100% de senaste året. Ännu ett bevis på att vi satsar på barn och ungdomar i stadsdelen.

Stadens brukarundersökningar ger redan idag mycket gott betyg till förskolan i Stockholm. Det är den verksamhet som brukarna är allra mest nöjd med. Under innevarande mandatperiod har i snitt en ny förskoleavdelning öppnats varannan arbetsdag och barnomsorgsgarantin hålls samtidigt som andelen förskollärare i verksamheterna ökat. Nu vill vi öka kvaliteten, flexibiliteten och tillgängligheten ännu mer.