Alla barn har rätt till utbildning

För ett par dagar sedan skrev Lotta Edholm och jag en debattartikel i Aftonbladet. Vi tog upp den svåra frågan om vad samhället bör göra i de fall då föräldrar av olika anledningar vägrar låta  barnen gå till skolan. I den efterföljande debatten har det gjorts en del felaktiga antaganden.  Jag vill därför passa på att förtydliga och bemöta några argument.

Vissa har sett artikeln som ett angrepp på hemundervisning. Diskussionen om hemundervisning är i och för sig viktig men det var egentligen inte just det som vår artikel i första hand handlade om.  De  fall som vi beskriver i artikeln gäller de barn som har olovlig frånvaro på grund av att deras föräldrarna inte låter dem gå i skolan.  Ibland handlar det om familjer där föräldrar har psykiska problem och ser skolan som ett hot. Ibland om familjer med stora problem som  med alla medel vill stänga ute samhällets stöd och hjälp. Det kan också handla om familjer som till varje pris vill se till att de egna värderingarna hålls intakta och inte accepterar att barnen ”påverkas otillbörligt” av skolan.  Jag anser att en förälder som förnekar sitt barns rätt till utbildning också tar ifrån barnet möjligheter till en bra framtid och möjligheten för barnet att göra sina egna val i livet. Det är inte acceptabelt.  Familjer och barn  i behov av stöd och hjälp måste få det på olika sätt genom socialtjänstens och skolans försorg och det måste ske snabbt.  Problemet vi lyfter i artikel är när föräldrar  inte vill ta emot de möjligheter till insatser som kan ges och inte på något sätt vill medverka till att barnen ska kunna komma till skolan och där vara trygga. Det är därför vi lyfter frågan om “mellantvång” som innebär att föräldrar ska vara skyldiga  att samarbeta för att förbättra barnens villkor.

Andra har tagit upp att frånvaro från skolan ibland kan bero på mobbing.  Då krävs förstås helt andra insatser, självklart gäller inte vårt förslag dessa barn och ungdomar. De behöver stöd och hjälp och kraftfulla insatser från skolans sida så att mobbingen upphör. Folkpartiet har varit drivande i frågor om mobbing i skolan och vi har sett till att det numera är möjligt att flytta på mobbaren från skolan så inte den mobbade blir dubbelt bestraffad och tvingas att byta skola. Men barn som blir mobbade har precis lika stor rätt till skolan och undervisningen som alla andra barn. Den långsiktiga lösningen får inte vara att det är OK att mobbade barn slutar gå till skolan. Lösningen måste vara att mobbingen upphör och att barnet får det stöd och den hjälp som behövs för att vilja och våga gå tillbaka.

De allra flesta föräldrar vill förstås sina barn väl och gör allt för att barnen ska ha det bra. Men det finns en övertro i dagens lagstiftning på att alla föräldrar har förmåga och vilja att ta väl hand om sina barn. För vissa barns skull  måste vi våga inse att så är inte alltid fallet.